Snart 6 månader sen sist!

Ja det är inte lätt att hinna blogga, eller rättare sagt har jag inte prioriterat att hinna skriva här!

Men mycket har förstås hänt på dessa 6 månader, ja Oliver "fyller" 6 månader på onsdag, vart tog tiden vägen =)

Han är en glad kille som växer och utvecklas för fullt. Han följer sina kurvor bra och han sitter nu även utan stöd, fast ibland ramlar han förstås. Han ligger på mage och ofta i krypställning upp med rumpan. Så snart är det dags, han kan ta sig bakåt och rulla runt några varv på filten så han ligger sällan kvar på samma ställe hihi

Anton är också en go och glad kille, han är en underbar storebror, så snäll och omtänksam. Det märks hur mycket han älskar sin lillebror både att han säger det och hur han hanterar sin lillebror. Han vill gärna hålla i honom och ibland får jag be honom ta det lite lugnt med alla pussar som gör att lillebror har storebror i ansiktet hela tiden. Dessutom har han utvecklat ett enormt intresse för dinosaurier, så vi läser dinosarieböcker flera varje dag! Jag börjar lära mig en hel del =) hihi

Idag badade killarna tillsammans, båda sken som solar där de satt i vattnet och plaskade så jag blev blöt.

Livet som tvåbarnsmamma är helt underbart, även om det är tufft ibland då jag är ensam tre dagar (å nätter) i veckan då maken jobbar borta fortfarande. Han är ju egen företagare nu och jag är stolt över hur duktig han är! Även om det tar en del fritid med allt pappersarbete.

Men allt det mysiga väger upp det jobbiga!
Dessutom var jag på anställningsintervju på mitt "gamla" jobb och blev erbjuden en tillsvidare tjänst, helt underbart. Inte bara att ha en fast tjänst utan att jag känner att jag hittat helt rätt att arbeta på universitetet. Dessutom ska jag vara föräldraledig tills vårterminen 2013. Det känns fint jag tycker det är så mysigt att vara hemma med barnen. Men jag ska hoppa in på ett par grejer under hösten.

Jag längtar dock tills storebror får träffa sina kompisar igen på förskolan. Trots att jag försöker hitta på roliga saker så får jag dåligt samvete om jag inte orkar ut på ett par dagar. Oliver sover inte alltid så bra på nätterna och då är jag supertrött på dagarna och sämre ork och sämre tålamod.

Nu har öppna förskolorna öppnat med ordinarie schema så då är det lättare att komma iväg på roligheter.

Här är några bilder från dessa månader som passerat!

Åkte hem direkt efter förlossningen och efter två dagar var gulsotsvärdet skyhögt! Så in till barnavdelningen och sola och sondmata var tredje timme dygnet runt. Inskrivna en vecka (permiss efter tre dagar). 

Foto av Collagefoto från Familjecentralen i Varberga. Oliver är 2 månader Anton 4,5år. Vi börjar gå ut och träffa lite barnfamiljen så Anton får lite roligt eftersom han bara får gå 15 timmar på förskolan. 

 Oliver ca 1 månad. 

20 mars, denna dag skulle Oliver ha fötts! 

1 månad gammal

 Mina fina killar på vår pyjamas party kväll (pappa var borta så vi kollade på film åt åt lite godis). 

 Oliver 2 månader, gillar babygymmet!

Oliver 3 månader, i mormors knä. 

ca 4 månader, börjar sitta med i sin matstol vid måltiderna. 

10 Juni på Universeum, Göteborg

Mys i tvsoffan. 

Imorgon ska jag iväg hela dagen på en rolig workshop i jobbet. Det ska bli roligt! Men jag kommer nog sakna mina små troll mycket, men jag vet ju att de har det bra hos pappa.

Pojke på Skottdagen

Första mötet mellan bröderna!

Ja så fel hade jag inte i mitt förra inlägg, visserligen gick inte vattnet på min födelsedag, däremot gick det på skottdagen vid 3:15 och vid 20:00 så föddes vår son, Oliver. Han vägde 3605g och var 48cm lång, huvudomfång 35cm. Å helt underbar!

Lilla grodan, det är lätt att se hur han har legat i magen!

Anton är så förtjust i sin lillebror. Pussar och kramar honom och vill gärna hålla i honom. Kärlek!

Närmar sig

Jaha nu var det "bara" 26 dagar kvar till bf. Fast vad säger det egentligen??

För skoj skull har vi räknat ut att om denna bebis vill komma lika tidigt som blivande storebrorsan gjorde, så går vattnet på lördag (på min födelsedag) och sedan kommer på skottdagen =)

Vi får väl se!

Igår hade jag väldigt mycket ondare sammandragningar, jag rörde mig mer än vanligt, då jag tog mig till jobbet efter att ha lämnat Anton på dagis. Jag var där hela dagen, vilket var jobbigt för kroppen (att inte få ligga ner och vila) men härligt att träffa mina goa kollegor! Saknar dom faktiskt! Å ännu mer sorgligt känns att jag inte vet om jag kommer att kunna komma tillbaka, trots att jag älskar jobbet. Men en fågel har kvittrat i mitt öra om kommande möjligheter, så vi får väl se vad som händer =) Jag ska i alla fall få jobba lite, har en föreläsning på 3 timmar och ett moment med rapporter, respons, seminariedag och rättning som kommer ge mycket extrapengar till min föräldrapeng. Så det blir ju bra och roligt plus att det är bra att ha en fot kvar.

Imorgon ska jag in och jobba igen, heldag med seminarier. Pust säger kroppen, men roligt är det ändå! Sedan ska jag bara jobba en vecka till, med rätta kompletteringar på hemtentor och ett sista seminarie min sista dag (fredag 2/3). Dessutom ska jag få bli bjuden på lunch av mina kollegor på onsdag. Trevligt!

Men jag kan säga att det är inte utan att jag har med mig extrakläder i väskan (ifall vattnet går). Men samtidigt är det inget som säger att denna bebis måste komma tidigare. Hoppas att h*n väntar lite längre än vad Anton gjorde så min kropp hinner bli redo. Fast det är tungt förstås! Sover dåligt nu för tiden. Men men... bara att vänja sig!

Bäckenmätning och aurorasamtal

Ja då fick jag svar på att jag har normala bäckenmått, så det finns inget fysiologiskt hinder till att att det inte skulle gå bra att föda en vanlig förlossning. Jag har även bearbetat den föregående förlossningen så bra att jag inte ens blev upprörd och ledsen när jag pratade med aurora barnmorskan denna gång. Hon är så trevlig hon vi har. Vi har satt upp "spelregler" som jag kallar det. De medicinska detaljerna ska vi gå igenom med läkaren imorgon.

Men vi ska uppge att jag är aurorapatient när jag åker in till förlossningen. Så den barnmorska jag får är medveten om det och kan läsa min journal och även mitt förlossningsbrev.

Jag ska inte bli igångsatt, (det fungerade inte bra förra gången). utan om förlossningen startar med vattenavgång så väntar vi 48 timmar på att mina egna värkar ska komma igång - annars blir det snitt.

Sedan så har aurorabarnmorskan satt upp att de ska lägga extra vikt vid:

* bemötande och stöd

* bra smärtlindring

* mycket information

* om förloppet inte fortlöper enligt normalt så ska ställning tas snabbt om fortsättning på förlossningen.

Självklart så måste hänsyn tas till hur barnet mår, å det är ju viktigt för både förlossningspersonal och förstås oss.

Hon sa även att vi måste våga byta barnmorska ifall det inte känns bra (det får vara pappans uppgift att ansvara för).

Men jag känner mig faktiskt trygg i detta! Hon tryckte på hur viktigt det var med kommunikation och att vi var med på allt som hände och de var där för att vägleda oss.

Något som var intressant på bäckenmätningen var att jag fick se hur bebisen låg och röntgensjuksköterskan blev förvånad att jag har en hel månad kvar, för hon tyckte bebisen såg redo ut och hade sjunkit ner långt ner... Men vi får väl se när plutten tänkt komma ut! ;)

Bara 34 dagar kvar...

Tiden går fort! Är nu äntligen klar med ett stort och tidkrävande moment på jobbfronten. Så nu är jag ikapp och kan ta det lite lugnare och faktiskt vara ledig när jag är ledig :)

Idag har jag varit och fått lära mig grunderna i hur jag ska andas vid förlossningen. Har ju hunnit glömma på fyra år som det var sedan sist.

På måndag ska jag på röntgen och göra bäckenmätning, sedan till Aurorabarnmorskan och göra upp en plan för hur jag vill ha min förlossning. På tisdagen ska jag träffa läkaren igen. Blir avgörande dagar för min kommande förlossning.

I morgon ska jag till min barnmorska också för den vanliga kollen. Har reflekterat över att det är så få träffar, fast å andra sidan har jag inte saknat att gå dit. Känner mig mycket tryggare denna gång än jag gjorde när jag väntade första barnet.

Är så glad att jag har min son, av många anledningar förstås! Älskar honom över allt annat. Dessutom är han så underbar och hjälpsam, det är sällan det är bråk, ibland får jag höja rösten eller säga till på skarpen, men det är inte så ofta numera. Så skönt att han inte är i riktig trotsålder just nu när jag är höggravid och helt slut av att bara behöva jobba och sedan hämta och lämna honom på dagis. Dock vill han knappt gå hem från dagis, så där är det oftast en kamp. Annars hjälper han mig att plocka upp saker från golvet, tappar nycklar ibland på golvet och då erbjuder han sig genast att plocka upp dom. Han har för övrigt bestämt att bebis i magen är en lillasyster som heter Matilda :) hihi se om det stämmer eller om det är en liten kille.

Nu är jag supertrött - fast klockan bara är 20.... Längtar så till bebben kommer så jag kan få tillbaka min kropp och börja träna och röra på mig mera. Är trött på att vara stor och otymplig.

Mycket snurrar i mitt huvud! Jag tror det kommer bli bra, måste bara fundera lite till!

Trött trött

För precis tre år sedan! Här bor vi i Västerås!

Mycket har förändrats på dessa tre år! På både ont och gott! Jag har hittat mitt drömjobb, Anton har blivit en stor kille, vi har flyttat från Västerås och hem till Örebro (saknar dock familjen Nygren MYCKET) och Quintus blev gammal och fick somna in och komma till hundhimlen. Nu väntar vi snart en ny familjemedlem, vår underbara bebis, som just nu bara ligger och sparkar och buffar i mammas mage.

I morgon som Anton med till barnmorskan och få höra hjärtljuden. Han ser jättemycket fram emot det! Han vet att jag ska få ett stick i fingret också, så då vill han hålla mig i handen. Ska bli spännande och se hur han reagerar på hjärtljuden. Är han tillräckligt stor för att förstå? Det var faktiskt barnmorskan som föreslog att han kunde följa med om jag/han ville!

Annars flyter det på på jobbet, jag har jobbat så mycket som möjligt hemifrån, märker att det gör stor skillnad på min ork. Dessutom protesterar bebis vilt i magen av att sitta framför en dator på jobbet. Hemma kan jag lägga mig i sängen eller soffan och behöver inte sitta lika ihoptryckt som man lätt blir på en kontorsstol framför en dator. Dessutom har mina chefer ordnat så jag har lugnare på jobbet, men jag har mycket att rätta.... dessutom inte så lätt att rätta alla gånger, det är inte så att det bara finns ett rätt svar, det beror på.... hihi....