Ja då har jag gått ut med det! Jag är gravid! Vi väntar tillökning i mitten av mars om allt går som det ska. Jag valde att berätta tidigt på jobbet för deras planerings skull. Tyckte det kändes bäst så! Jag har gått 12 fulla veckor idag. Mår fortfarande illa, är väldigt trött med andan i halsen så fort jag rör mig. Önskar mig lite mer ork så jag kan börja rör mig lite mer och träna upp mig lite.
Nu har skolstarten börjat, förra veckan var det ett myller av människor överallt.
Det är tråkigt med att inte ha någon energi, för egentligen finns det ett jobb som jag vill och behöver söka för att komma vidare och fortsätta på min arbetsplats. Men det är så omfattande, en forskningsplan ska skrivas, som en mindre uppsats. Å jag orkar knappt jobba som det är just nu, så därför vilar jag lite och behöver jobba igen lite timmar då och då för att klara mitt jobb. Men det kommer väl fler tillfällen, bara det att jag längtat efter just en sån tjänst (doktorandtjänst).
Jag är i alla fall lyckligt lottad! När jag mådde som sämst och dessutom var så svullen att inte mina kläder passade så gick mamma och syrran ut på stan och plockade ihop en massa kläder i min storlek som var på halva reapriset, sedan gick jag bara dit till provhytten och fick med mig ett lass med kläder hem. Dessutom fixade syrran till byxorna så jag slapp knappen och sydde dit en mudd (såsom på mammabyxor), så det blev både snyggt och skönt. TACK!
Sedan har jag världens underbaraste make som så fort han är hemma pysslar om mig, sonen, hunden och tar hand om ALLT i hemmet, både matlagning, städning, tvätt osv och dessutom står ut med mitt dåliga humör av att ständigt vara illamående. Underbar!
Anton älskar jag otroligt mycket, han försöker hjälpa mig han också när det bara är han och jag. Han pussar på min mage och längtar efter sitt syskon! Han har önskat sig en lillasyster, men vi får väl se vad det blir! På fredag ska vi på tidigt ultraljud för KUB, kombinerat blodprov och ultraljud för att bedöma risken för att barnet har Down syndrom mm. Själv ser jag fram emot att få ett livstecken, för ibland undrar jag om jag drömt om allting. Fast jag har många gravidsymtom.
Dessutom är jag väldigt glad att ha mamma så nära, hon har nämligen flyttat två gator ifrån mig, så nu tar det 7 min till mamma och 7 min hem till syrran. Lagom gångavstånd!
När det gäller våra bilar har vi mer otur, nu har vår gamla Saab börjar ryka så den kan vi inte köra mer med. Vår nyare bil har också något fel på turbon och lite fler fel. Så den ska Albert och min svåger kolla på under söndagen. Igår köpte Albert en ny bil till mig från Blocket. Så jag har något att köra med till och från jobbet och till och från dagis. TACK!
Dessutom får vi nu hjälp med hundpromenad mitt på dagen och lite städning. Så det känns jätteskönt att slippa stressa, det är svårt att få ihop heltid med att ha en hund... om man inte har hjälp vill säga.
kan jag verkligen rekommendera om man åker med barn.
