Blev så glad när jag råkade gå in på min blogg igen, å fann att tre godingar redan hunnit läsa vad jag skrivit! Roligt!!

Är hemma med Anton idag också, han har låg feber, dvs mellan 38-39 grader å full av bus och upptåg. Vilar emellanåt i soffan och kollar på tv.

Idag har jag inte kunnat plugga någonting... När jag försökt läsa eller skriva på uppsatsen har Anton kommit "MAMMA, vill du leka med mig??" Ja vad säger man när han frågar så fint. Ja visst det kan jag göra.... vi sätter oss på golvet för det är förstås bilarna vi ska leka med. Först ger han mig en bil, å jag fick en tänker jag :) Han är ju inte så mycket för att låna ut... Sedan så kör jag den lite och plötsligt så ska han ha den igen... jaha, men vad jag ska göra då frågar jag, då får jag en ny bil. Scenarie två är att jag behåller bilen, dvs kör iväg så fort jag kan krypandes på alla fyra på golvet och då börjar han skrika dumma och mamma SLUTA och sedan grina... När jag inte längre vill leka för att jag inte får låna något, då kommer han och tjatar en gång i minuten Mamma, leka med mig, mamma leka med mig, mamma leka med mig....

Jaja, det är inte lätt alla gånger att bestämma sig vad man vill när man är liten, fast det är det iof inte när man är stor heller....
Albert är i Forsmark och jobbar mån-onsdag, kommer hem på kvällen. Q är hemma också och ligger och sover i ett hörn. Han flyttar sig knappt förutom när det kommer en bil och råkar krocka mot hans mage och han vaknar med ett ryck och går och lägger sig någon annanstans. Inte lätt att vara hund heller! Fast han är så snäll och går bara undan.

Blev så sugen på paj förut. Gjorde en smulpaj med hallon och några blåbär jag hittade i frysen. Men jag glömde att jag inte tycker om sött längre, för pajen blev tydligen alldeles för söt för mig, så jag mådde nästan illa efteråt. Det är ju bra att veta att min kropp anpassat sig efter att inte äta sött och jag är absolut inge sugen på något mer sött efter den där smulpajen.

Nu är det bara cyklingen jag måste komma igång med igen. För jag har inte cyklat på jättelänge, jag som skulle hålla uppe den kondition jag fått av cyklingen till och från jobbet på Demenscentrum. Men men... jag har haft så mycket att jag varit så stressad att jag besvärats av migrän och yrsel. Så då har jag inte velat cykla. Jag råkade få för mycket att göra. NU är det lugnare och mer tid att ta det lugnt OCH cykla!