Tårar och skratt

Idag fick jag mail av min fd lärare i Folkhälsa att mailat som jag hade skickat till henne bekräftade att jag fått godkänt på hemtenta och inget annat. Men det står att jag är godkänd på komplettering och ÄVEN hemtenta. Blir skitförbannad och ledsen för man är ju så maktlös som student. Men hon skulle i alla fall åka till kontoret fast det var söndag, så vi fick ordning på detta!

Men detta gjorde att jag inte kunde hålla tårarna borta när jag skulle äta frukost. Anton tittade förskräckt på mig och ville upp i min famn. Så jag fick kramar samtidigt av båda min älsklingar.

Sedan skickar hon ett mail och säger att hon NU godkänt mig när eftersom jag skickat med min komplettering och hon hade även hittat sitt mail. Alltså hon har fortfarande inte fattat. Men skit samma, nu är jag godkänd iaf. Hade inte varit roligt att göra om en tenta efter 1½ år, som man dessutom har fått godkänt på.

Sedan har jag pluggat och gjort klart min uppgift i Projektkursen, så den har seglat iväg med posten idag (eller ja den hämtas nog imorgon ifrån brevlådan). Anton och Albert har lekt nästan hela dagen, ja så lång tid tog det som mamma behövde plugga. Fast med vissa avbrott när plutten smet från pappa och kröp snabbt till vårt sovrum där jag gömt mig för att plugga ostört. Så kryper Anton fram och flörtar med mig, lite svårt att hålla koncentrationen uppe då! Plus när omtänksamma Albert kommer och hör hur det går och om jag vill ha lite kaffe eller undrar något över Anton.

Sedan har vi städat och Albert har burit ner allt som vi inte ska ha uppe ner till förrådet. Våra två förråd är nu smockfyllda. Han fick lov att ta upp en bokhylla för att kartongerna skulle få plats. Så nu har jag en tom bokhylla i sovrummet, för kartongerna med böckerna dom är kvar i förrådet (någonstans).

Grattis till sonen Maria! Hörde av Nea att det blev en William i natt.
Grattis även till Linda som blev moster igen till en pojke. (föddes på USÖ)

Anton har haft en olycksdag idag eller rättare sagt under kvällen. Han har ramlat en massa både från krypande, stående och sittande. Sånt som han inte brukar göra. Stackars älsklingen! Det komiska har varit att efter att han gjort illa sig så ler han och ser så glad ut snabbt igen. Som om det där inte var någonting. Kanske är det så att han är på väg att börja gå och börjar bli lite övermodig eller så var han bara trött.

Vi åt lite soppa på kvällen och Anton sitter och äter banan, som han älskar! Han blir dock jättekladdig på sin pyjamas och när Albert tar upp honom så säger han något i stil med att det här var den kladdigaste bebisen vi haft. Å jag blir så full av skratt att soppan bara sprutar ur munnen på mig tillbaka i skålen ;) Ja ibland när spänningar släpper så får man nära till skrattet! Anton och Albert såg förvånade på mig, för Albert visste inte ens att han sagt något roligt.
Jag sa till Anton att det här var en konstig dag, ena måltiden så gråter jag så tårarna sprutar och i nästa skrattar jag så soppan sprutar ur munnen.... Å Anton bara log och skrattade tillbaka åt mig! Mamma är TOKIG det visste jag redan!

Har föresten uppdaterat Antons hemsida på http://www.babydagboken.se/antonw/ med bilder och ett inlägg.